Om Handelshögskolan

Handelshögskolan vid Göteborgs Universitet.

En historik.

Lage Rosengren är fil.dr. i ekonomisk historia och var tidigare knuten till Ekonomisk-historiska institutionen, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Lage Rosengren har sammanställt en rapport från institutionen och i den tecknas en bild av Handelshögskolans historia.

Skolan har vuxit fram ur den på privat initiativ bildade handelshögskola som såg dagens ljus 1923. Dess tillkomst var ett resultat av det göteborgska näringslivets ökande behov av högskoleutbildade ekonomer i början av 1900-talet, då det ekonomiska uppsving som startade kring mitten av föregående århundrade gått in i en allt mer internationaliserad fas. Kraven på de blivande företagsledarna växte och den gamla ekonomutbildningen på gymnasienivå ansågs inte längre räcka i denna nya industrialiserade och internationaliserade värld.

Historiken börjar med de föregångare som fanns, och tar avstamp i det handelsinstitut som startade i Göteborg redan 1826, rör sig vidare över den 1923 startade handelshögskolans öden och äventyr, för att slutligen hamna i den moderna handelshögskolans hägn, startad 1986 som en enhet inom Göteborgs universitet.

Vi har tacksamt fått möjlighet att återge valda delar ur Lage Rosengrens bok.

 

Bakgrund.

Att intresset för handelsundervisning var stort i Göteborg är närmast en självklarhet med stadens historia som handelsutpost vid Västerhavet. Redan 1826 startades Göteborgs Handelsinstitut med hjälp av donationer och det första året skrevs 9 elever in. Avgiften låg på 100 riksdaler banco per elev och år. För det mesta bedrev handelsinstitutet sin verksamhet i ombyggda privata lägenheter. Verksamheten stabiliserade sig, men drabbades av bakslag på 1840-talet.

Efter en nedgång antogs nya stadgar och rektor tillsattes. Pedagogiska och andra idéer hämtades utomlands. I början av 1870-talet reformerades studieplanen för att tillåta fler elever och därigenom aktualiserades lokalfrågan. Sommaren 1881 stod byggnaden i hörnet av Magasinsgatan och Läroverksgatan färdig och höstterminen detta år blev den första i eget hus. Samma år blev det också tillåtet för flickor att söka sig till institutet.

Efter hand som ekonomin utvecklades, växte tankarna fram på en högre merkantil utbildning, en handelsutbildning på högskolenivå. Handelsmannen David Carnegie donerade 500 000 kronor till en högskola uppbyggd på samma sätt som dåtidens universitet. År 1891 kunde verksamheten starta, dock endast med professurer i humanistiska ämnen.

Genom särskild donation av August Röhss och med Axel Carlander som pådrivande, tillsattes en utredning för att starta en handelshögskola i Göteborg. Tyvärr kom första världskriget emellan och det skulle dröja till året för jubileumsutställningen 1923 innan handelshögskolan slutligen startade. Rätt att antas som ordinarie student hade ”varje välfrejdad svenska man och kvinna, som avlagt studentexamen eller innehar godkänd avgångsexamen antingen från under statens kontroll stående högre handelsläroverk eller från teknisk elementarskola”.

 

 

Handelshögskolan från dess grundläggning till förstatligandet (1923–1961).

Till handelshögskolans styrelse valde handelskammaren tre ledamöter, stadsfullmäktige två, Göteborgs högskola och Göteborgs handelsinstitut en vardera, båda utsåg sina rektorer. Dessutom var handelshögskolans egen rektor självskriven ledamot. Den uppmärksammade geografen, geologen och forskningsresanden Otto Nordenskjöld utnämndes till skolans förste rektor.

Kärnämnet på handelshögskolan var det som på den tiden kallades handelsteknik, där redovisning hade en stark ställning. Därutöver fanns ämnena nationalekonomi med statistik, rättsvetenskap, ekonomisk geografi och språken engelska, franska, tyska och ryska.

Den nystartade handelshögskolan hade inga egna lokaler, utan fick låna från högskolan. Första läsåret hade man väldigt få studenter, bara elva inskrivna och ingen andra årskurs. Stadsfullmäktige lovade att ordna en lösning på lokalfrågan och från höstterminen 1925 disponerade skolan bottenvåning och källare i huset på Läroverksgatan 6, handelsinstitutets gamla lokaler som byggts 40 år tidigare. Här blev skolan sedan kvar tills det nya huset på Vasagatan stod färdigt i början av 1950-talet.

Från start fanns samarbete mellan Handelshögskolan i Göteborg och Göteborgs högskola. Högskolan var kommunal och stadsfullmäktige stödde på flera sätt också handelshögskolan. Även med Göteborgs handelsinstitut hade handelshögskolan gott samarbete. De internationella kontakterna verkar ha varit goda redan från början.

Till en början var utbildningen tvåårig och ospärrad, även om det fanns klart angivna krav på förkunskaper. Under läsåret 1933–1934 började emellertid skolans styrelse tycka att antalet nyintagna nått en gräns. Fortsatte tillströmningen riskerades kvaliteten med tanke på lokalbristen. Därför började man fundera på att införa någon form av gallring bland de sökande. 1936 visade det sig att 120 studenter sökt men att en rimlig gräns för intagning var 55 studenter. Utrymmesbrist var det huvudsakliga skälet.

De av handelshögskolans studenter som klarat sina studier hade ett antal examinationstillfällen under året att välja på. Examen skull normalt tas efter två år, men bara ett fåtal klarade detta. Därför gjordes kursplanen om så att den låg över tre år istället, något som fortfarande gällde på 1960-talet. Studieobjektet skulle vara ekonomi rätt och lätt, en anpassning till näringslivets önskemål. Svenska företag ville hellre ha generalister än specialister, sådana som kunde lite om mycket hellre än dem som kunde mycket om lite.

Under skolans självständiga tillvaro, perioden 1923–1961, betalade studenterna terminsavgifter. Till en början 300 kronor, men sänktes snart till 200 kronor. Från och med läsåret 1937–38 tillkom statsbidrag på 10 000 kronor per år, vilka efter påstötningar kom att höjas i flera omgångar.

I september 1926 började handelshögskolans studentkår sin verksamhet. Kårens officiella namn bestämdes till Handelshögskolans i Göteborg studentkår, HHGS. Förhoppningen var att en studentkår skulle kunna bidra till att ordna arbete, både praktikjobb och fasta anställningar. Dessutom fanns en mer renodlad PR-tanke bakom kåren. Handelshögskoleutbildningen var i Sverige vid den här tiden en förhållandevis obekant företeelse. Därför var kåren en av initiativtagarna när Ekonomföreningen i Göteborg bildades tre år senare.

Vid diplomutdelningen i maj 1943 användes för första gången officiellt benämningen civilekonomer på de utexaminerade studenterna. Frågan om införandet av denna titel hade sedan många år diskuterats inom de intresserade kretsarna, till vilka främst hört studentkåren vid Handelshögskolan i Göteborg och Ekonomföreningen i Göteborg med Axel Adler som ordförande.

Under årens lopp fick handelshögskolan disponera lokaler på olika adresser och var som mest utspridd på fem olika ställen. Ledningen hade börjat smida planer på ett nybygge och 1941 tillsattes en kommitté bestående av styrelseledamöterna Carl Ekman, Axel Adler och skolans rektor Hadar Berglund. Efter att ha utvärderat ett antal alternativ, bestämde man sig för en byggbar tomt på Vasagatan 1–3. En byggnadsfond byggdes upp med hjälp av donerade medel. Under hösten 1952 stod bygget helt klart och summerade till en total kostnad på 4,3 Mkr.

Avtalet mellan staten, staden och Handelshögskolan i Göteborg, det så kallade trepartsavtalet, slöts den 9 december 1952. Både staden och staten skulle enligt avtalet ta ett vidgat ansvar för handelshögskolans ekonomi, vilket visar den betydelse ekonomutbildningen börjat få i samhället. Trepartsavtalet syftade till att trygga skolans fortsatta utveckling, men innebar också att statens makt över skolan ökade. Med avtalet försvann stora delar av den ekonomiska självständigheten. Sedan 1948 hade skolan tvingats äta på sitt kapital för att hålla verksamheten igång, en ohållbar situation, vilket staten kände till. Trepartsavtalet skulle gälla till 1968, så blev emellertid inte fallet.

Det fanns dock flera orsaker än bara de rent ekonomiska till att staten ökade sitt engagemang för de svenska handelshögskolorna efter kriget. Behovet av utbildade ekonomer ökade starkt, både inom näringslivet och inom den offentliga sektorn. Staten såg gärna att den kunde få allmänt ökad kontroll över de högre utbildningsvägarna.

Under det sista decenniet av sin självständiga tillvaro, i princip från inflyttningen i det nya huset och trepartsavtalet 1952 till förstatligandet 1961, kunde märkas hur handelshögskolans självständighet på olika sätt började ifrågasättas. Tidigt fanns tankar inte bara om ett förstatligande utan också om handelshögskolans inlemmande i Göteborgs Universitet, som bildades 1954.

Handelshögskolan i Göteborg befann sig vid decennieskiftet 1960 i en prekär situation. Samhället pockade alltmer på skolans tjänster samtidigt som egentligen ingen under rådande förhållanden var beredd att bistå med resurser. Genom trepartsavtalet hade staten tagit över allt mer av skolans finansiering och i den meningen var handelshögskolan nu i statens händer. Staten å sin sida ville se Handelshögskolan i Göteborg i ett större sammanhang och folk inom statsapparaten ifrågasatte dess självständighet.

Avtalet om handelshögskolans förstatligande undertecknades den 24 april 1961. I avtalet stadgades att Handelshögskolan i Göteborg, med bibehållen benämning, den 1 juli 1961 skulle ombildas till statlig högskola. All handelshögskolans egendom liksom alla skolans rättigheter och skyldigheter skulle övertas av staten, vilket inkluderade äganderätten till byggnaden på Vasagatan.  Förstatligandet innebar med nödvändighet att trepartsavtalet upphävdes i förtid.

 

Handelshögskolan under den statliga tiden (1961–1971).

Det går att datera början till slutet på handelshögskolans självständighet till åren kring nybygget på Vasagatan, som stod färdigt för inflyttning hösten 1952, och trepartsavtalet som undertecknades strax därpå. Grunden till problemen var helt enkelt dålig ekonomi. Samtidigt var det stora behovet av utbildade ekonomer en av orsakerna till handelshögskolans förstatligande: Genom att kontrollera skolan kunde staten också vara med om att kontrollera utbildningen av ekonomer.

1960-talet innebar en stor tillströmning av studenter till universiteten. Tillgänglighet till högre studier betonades av statsmakten och man sökte så långt möjligt undvika spärrade utbildningar. Det innebar att det på universitetet växte fram en rad ospärrade linjer och enstaka kurser, medan ekonomlinjen på Handelshögskolan i Göteborg även fortsättningsvis förblev spärrad.

Efter handelshögskolans förstatligande 1961 växte således fram en struktur inom den högre utbildningen i Göteborg i vilken flera institutioner var dubblerade, en på handelshögskolan och en namne på universitetet. Inte nog med det, efter handelshögskolans förstatligande växte det dessutom fram två parallella ekonomutbildningar. Den dubblerade strukturen återkom i flera av handelshögskolans kärnämnen.

Det fanns således parallella strukturer i flera ämnen, en organisatorisk oformlighet vilken redan från början hade stört en del statliga utredare, som ville upphäva handelshögskolan och inordna dess verksamhet i universitetet. Handelshögskolans litenhet gav upphov till smidig byråkrati men problem när det gällde forskningsmiljön. Detta ledde fram till bildandet av arbetsgruppen Götek som utarbetade förslag till samordning.

Mot slutet av 1960-talet led handelshögskolans tid som självständig enhet mot sitt slut, och i juli 1971 inlemmades skolans institutioner i Göteborgs universitet. När handelshögskolan slutligen gått i graven kom ekonomutbildningen i Göteborg helt att ligga på det statliga universitetet.  Kvar på Vasagatan blev företagsekonomi och rättsvetenskap.

 

Handelshögskolan läggs ned och återuppstår (1971–1986).

Den första juli 1971 upphörde Handelshögskolan i Göteborg som organisatorisk enhet. Ett omedelbart resultat var att de dubbla institutionerna försvann eftersom handelshögskolans institutioner slogs samman med sina motsvarigheter vid universitetet. Rättsvetenskap fanns endast på handelshögskolan så den institutionen kunde fortsätta intakt. Den företagsekonomiska institutionen vid universitetet framstod som en lillebror till handelshögskolans institution och universitetets företagsekonomer fick flytta till handelshögskolebyggnaden.

När handelshögskolan upphörde ombildades också studentorganisationen Handelshögskolans i Göteborg studentkår (HHGS). Studenterna skulle hädanefter tillhöra Filosofiska fakulteternas studentkår (FFS). Men den fristående studentkåren vid handelshögskolan hade samlat på sig vissa tillgångar som den sista kårstyrelsen ville bevara för ekonomistudenternas räkning. Från den 1 juli 1971 övergick därför HHGS med sina tillgångar i den frivilliga studentkåren Götekon (Göteborgs ekonomistuderandes förening). Götekon bestod av ekonomistuderande som försökte förvalta handelshögskolans arv och anda. Organisationen kom att bli en förespråkare för att återupprätta handelshögskolan ett drygt decennium senare.

Kritiken mot ekonomutbildningen i allmänhet ökade i Sverige under slutet av 1970-talet. Både inom näringslivet och inom offentliga sektorn började man se med viss skepsis på de kunskaper de utexaminerade civilekonomerna fått med sig.

I början av 1980-talet formades en bild av en ny handelshögskola. Ett nyckelbegrepp började vaskas fram: identitet! Den gamla handelshögskolan hade givit dåtidens ekonomutbildning en identitet som den nuvarande ekonomlinjen saknade. Bristen på identitet hade gjort att ekonomutbildningen tappat status och förflackats. Bland näringslivets företrädare fanns således starka krafter för bildandet av en mer fristående ekonomutbildning.

Ett stort steg på vägen mot en handelshögskola togs i juni 1985 när universitetsstyrelsen antog ett uttalande till förmån för bildandet av en högskola för ekonomisk och juridisk forskning och utbildning. Kriterierna som uppställdes för att en avgränsad del av universitetet skulle få använda namnet högskola inom universitetet passade den tilltänkta handelshögskolan väl.

I början av 1986 beslutade universitetets styrelse om högskolebildningar inom universitetet och att dessa skulle gälla från den 1 juli 1986. Därmed var handelshögskolan återupprättad, denna gång dock med tillägget ”vid Göteborgs universitet”.

 

Den nya handelshögskolan inom universitetet (1986 –).

Vid bildandet av Handelshögskolan vid Göteborgs universitet ingick fem institutioner: företagsekonomi, nationalekonomi, kulturgeografi, rättsvetenskap och statistik.

Handelshögskolan finansierades i första hand av universitetets anslag, men en skillnad gentemot de flesta övriga delar av universitetet är att handelshögskolan har egen identitet och utöver universitetsanslagen också kan få medel från Stiftelsen för ekonomisk utbildning och forskning i Västsverige. Dessutom genererar handelshögskolan en hel del egna medel.

1990 bildade studenterna vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet en egen studentkår. Handelsstudenterna valde det gamla namnet från den förra handelshögskolans dagar, alltså Handelshögskolans i Göteborg studentkår, HHGS.

Den unga handelshögskolan inom universitetet hade inte många år på nacken när den började utsättas för ganska kraftig kritik från näringslivet. Kritiken gick ut på att skolan inte var tillräckligt näringslivsanpassad, i grunden samma kritik som i sin förlängning ledde till att handelshögskolan startade. En orsak till att förhållande upplevdes så, verkar ha varit bristande resurser. Samtidigt efterfrågade näringslivet bredare utbildade generalister, inte specialister. Det gick till och med så långt att man i värsta fall hotade med att starta en egen handelshögskola!

Tidigt väcktes frågan om ett nybygge för att rymma hela den handelshögskola som bildades 1986. Under sommaren 1994 kunde de slutliga besluten om byggnation fattas. Kostnaden beräknades till 300 Mkr, varav staten finansierade hälften. Handelshögskolan ordnade egna finansiärer till resten. Den största summan, 120 Mkr, kom från Malmstensfonden och resterande från näringslivet. Fastigheten stod klar 1995.

Handelshögskolan blev egen fakultetsnämnd från och med årsskiftet 1999. Handelshögskolan var från och med nu alltså en organisation sidoordnad med samhällsvetenskapliga fakulteten, inte längre underordnad den i något avseende. Efter fakultetsbildandet leds Handelshögskolan vid Göteborgs universitet av en styrelse, idag benämnd fakultetsnämnden, bestående av representanter för verksamheten.

 

Tack Lennart Rolff för fin sammanfattning.

Om Handelshögskolan