Vart är Kina på väg? – Thomas Lagerqvist

Torsdagslunch

 

 

 

 

 

 

 

 

 

VART ÄR KINA PÅ VÄG? – THOMAS LAGERQVIST

Thomas Lagerqvist är Senior Advisor på Mannheimer Swartling och medlem i dess verksamhetsgrupp Corporate Sustainability & Risk Management. Thomas är också sedan 2011 ordförande i Sweden-China Trade Council, den äldsta och största medlemsorganisationen som verkar för fler konkreta affärer med reducerad risk, med och i Kina. Thomas kom till Kina 1985 och har sedan dess bott ca 20 år i landet. 2011 flyttade han hem till Sverige, men hans många år i Kina har lett till en livslång hatkärlek till landet.

Kina blev 2014 världens största ekonomi mätt i köpkraft och blir också allt viktigare för svenska företag. Många svenska företag som redan har affärer eller finns etablerade på marknaden har fortfarande inte uppnått sin fulla potential. Men vart är Kina på väg? Ett förändrat Kina – innebär det kanske en ny världsordning? Thomas svarade under denna mycket intressanta föreläsning på dessa och andra frågor kring Kinas nuvarande utveckling.

Igår är idag och imorgon:

Ett förändrat Kina – kanske en ny världsordning?

Kina av idag är rikare, äldre, mer urbaniserat, ”better connected”, starkare och kaxigare ekonomiskt och geopolitiskt. Kina är också mer internationaliserat, men mindre förtjust i oss utlänningar än vad man var förr och mer fokuserat på att bygga kinesiska ”champions”. Kina är idag mer medvetet om miljö- och samhällsproblemen och mer och mer komplext vad gäller Partiet.

Den som tror att Kina kommer att bli mer västerländskt i takt med att det fortsätter att utvecklas gör enligt Thomas ett misstag. Kina är en produkt av en 5000-årig historia som har litet eller ingenting att göra med den som finns i västvärlden. Den viktigaste failure/success-faktorn för västerlänningar som vill göra affärer i Kina är kulturskillnaderna. Kina är inte en nationalstat utan en civilisationsstat som kan sägas låtsas vara en nationalstat. Kulturen definierar kinesen.

The Beijing Consensus lyder: ” Go capitalist, stay autocratic.” Man har en muromgärdande och konkurrerande syn på omvärlden och vill vara en aktör på den globala marknaden, men vill samtidigt skydda sig mot Hollywoodifiering och göra allt med kinesiska förtecken.

Kina bryr sig inte om vad deras handelspartners gör med sina pengar och tycker att dessa inte ska lägga sig i vad Kina gör med sina! Där USA isolerar och sanktionerar mot de stater de inte gillar, ger Kina u-hjälp och ovillkorad handel. När USA försöker påtvinga andra sina preferenser, lyssnar Kina till alla med ett öppet sinne. Om USA visar stridsvilja och aggression, talar Kina om fred.

Partiet

“The Party is like God. He is everywhere. You just can’t see him.” Det kinesiska kommunistpartiet är världens största politiska parti, med cirka 87 miljoner medlemmar. Partiledningen är de nya kejsarna. Staten är ett exekutivt organ för partiet. Kinesiska Kommunistpartiets ledande roll är omnämnd fem gånger i inledningen till Kinas konstitution av 1982, men det finns inga referenser till partiet i själva konstitutionen. Detta leder självklart till viss konstitutionell otydlighet.

Det finns bara ett parti, men det består av två koalitioner, den populistiska och den elitistiska koalitionen. Den populistiska koalitionen är förankrad på landsbygden, vill ha en jämn fördelning av inkomster och tycker att även folk på landsbygden ska ha det bra. De har ett stort intresse av att vidmakthålla en stark försvarsmakt. Den elitistiska koalitionen kallas också Shanghai-gänget och de vill fortsätta på den inslagna marknadsekonomivägen. De är starka i kustregionerna och vill främst främja hög tillväxt i dessa regioner.

Är Kina en meritokrati? Absolut inte, enligt Thomas! Allt handlar om nätverkande och korruption. Konstitutionen säger dock att befordringar ska vara baserade på ”moralisk integritet och professionell kompetens” och på ”meriter utan hänsyn till härstamning”. Baserat på utredningar i både USA och Kina så saknas det korrelation mellan position i rangordningen och framgång i att leverera ”exceptionell ekonomisk tillväxt”. Samma utredningar fann däremot stark korrelation mellan befordran inom partiet och koppling till antingen fraktion, eller seniora ledare samt utbildningskvalifikationer.

Statskapitalism

Statskapitalism är inte en ekonomisk modell, utan gränsar till kompiskapitalism, med staten och näringslivet i en ”ohelig allians”. Kinas modell bygger på att staten dominerar viktiga sektorer som energi, olja, infrastruktur och telekom. Genom det helt statliga banksystemet slussas sedan pengar ut till enorma statliga företag inom dessa industrisektorer, som sedan säkrar jobb och tillväxt genom investeringar i form av fastigheter, vägar, järnvägar, hamnar, flygplatser och annan infrastruktur. Genom kontroll över kapital och monopol över flera ekonomiska nyckelsektorer, kan staten mer eller mindre bestämma landets tillväxttakt.

2011 fanns fortfarande 144 700 statliga företag kvar, som tillsammans utgjorde en fjärdedel av BNP och hade tillgångar värda över 100 000 miljarder kronor. Dessa företag är ökända för notorisk korruption och ineffektivitet, trots subventioner och favorisering från myndigheter och banker.

Vart är Kina på väg?

Kina har hittills tagit en hårt auktoritär väg och i framtiden kan man tänka sig att det finns fyra olika vägar att välja: den nytotalitära vägen, den hårt auktoritära vägen, den mjukt auktoritära vägen och en halvdemokratisk väg.

Den nytotalitära vägen skulle innebära att Kina återvänder till läget som rådde 1989-1992, där hårdföra konservativa ledare stänger dörren för omvärlden och återinför drakoniska kontrollfunktioner. Den hårt totalitära vägen innebär att man fortsätter ungefär som idag. Den mjukt auktoritära vägen skulle innebära att man återvänder till kursen från perioden 1998-2008, med ett mer harmoniskt samhälle och den halvdemokratiska vägen innebär en slags Singapore-modell. Enligt Thomas är de enda möjliga vägarna framåt de två senare.

Xi Jinping 2012-2022

Hur påverkar Xi Jinping Kinas utveckling? Man talar om ”Xiconomics”. Xi Jinping är medveten om att han måste reformera landet, men han är ingen reformator utan en moderniserare. Thomas gör jämförelsen mellan Jinpings situation och att Obama skulle regera med Bushs kabinett. Xi Jinping har ägnat 4-5 år åt korruptionsbekämpning och att göra sig av med oönskade personer, för att skapa ”balans” i partiet.

Inom vissa områden kommer staten att spela en ännu större roll, t ex inom automation, ICT, höghastighetståg och flyg. Viss reformering kommer att ske inom områden där Kina måste lära sig mer och där utlänningar kan bidra, t ex inom miljöteknik, grön stadsbyggnad, åldringsvård och finansiella tjänster. OBOR (One Belt One Road – ett initiativ som fokuserar på samarbete och att koppla ihop olika Eurasiska länder med Kina) kommer inte att lyckas utan att det blir en marknadsreform. I övrigt kommer inget dramatiskt att hända på reformområdet innan kongressen 2022. Då kommer en helt ny generation till makten, som är uppväxt under 80- och 90-talen, en period som präglades av just reformer.

Kommer det att bli demokrati i Kina? Inte som vi definierar det, menar Thomas. Kanske mer som Singapore/SydKorea/Taiwan.

Framtidens Kina

Vad tror då Thomas om framtidens Kina? Han nämner bl a följande:

För att kunna njuta frukterna av sin ekonomiska styrka och sin position i världen (“Ying”), så måste detta balanseras upp av militär makt och moralisk styrka (“Yang”). Det blir sannolikt ingen kapprustning i Kina, som mellan USA & Ryssland. Istället tror Thomas på “assymetrisk krigföring” som neutraliserar USAs styrka (Taiwan och yttre rymden). Han jämför med Bamse: “Om man är stark måste man vara snäll!”

Kina har lärt sig efterlikna USA, men med kinesiska förtecken. Allt handlar om att göra kinesisk kultur och kinesiska tankeskolor och idéer attraktiva för resten av världen. Man vill få legitimitet från resten av världen och ha inflytande över hur regelsystemen för internationella organisationer struktureras och implementeras.

Kina ska helst associeras med tre ting: Ekonomisk utveckling, politisk suveränitet och internationell lag. Framtidens Kina präglas också av två visioner:

”The China Dream” (Ett starkt och respekterat Kina)

”A Beautiful China” (Ett hållbart land värt att leva i)

Kristina Sandström