Göteborgs utmaningar – Jan Jörnmark

Torsdagslunch

 

 

 

 

 

 

Vi var många som på torsdagslunchen 20 april hade högt ställda förväntningar på Jan Jörnmarks föreläsning på ämnet ”Göteborgs utmaningar” och vi behövde inte bli besvikna. I ett rafflande tempo redogjorde Jan för vad han kommit fram till i sin forskning, som initialt var tänkt att handla om segregationens framväxt och vidmakthållande, men som efterhand blev till en studie av staden och stadens förhållande till sin omgivning och där ”täthet” blivit ett centralt begrepp.

Jan Jörnmark har många strängar på sin lyra. Han är inte bara en känd krönikör på GP:s ledarsidor och författare till ett stort antal böcker, han är också docent på både Handelshögskolan och Chalmers och har bla utsetts till ”Årets bästa lärare” två gånger på Handelshögskolan. Jan menar att urban forskning är det, bland ekonomer, mest försummade forskningsområdet som finns och han efterlyser mycket mer forskning om stadens betydelse för ekonomisk utveckling. I sin senaste bok ”Göteborg – mellan segregation och kreativitet”, tecknar han ett dystert porträtt av Göteborg, som en unikt glesbefolkad och hårt segregerad stad.

Enligt Jan är begreppet ”täthet” centralt för en stads ekonomiska utveckling och företagsamhet. Täthet har enormt stor betydelse för tillväxten, eftersom tätheten drar till sig ännu fler människor och det har en självförstärkande funktion. ”Man kan skjuta med kanon från toppen av Avenyn och ner mot Kungsportsplatsen, utan att riskera att träffa en enda människa”, raljerar Jan.

För att illustrera Göteborgs problem med otäthet, gör Jan en jämförelse mellan Västsverige och Mälarregionen, där Mälardalen vid mitten av 60-talet gick om Västsverige och sedan dess har förtätats i ett två och en halv gånger så snabbt tempo.

Täthet får också mycket stora konsekvenser för infrastruktur och kollektivtrafik. Kärnpunkten vad gäller Göteborgs problem är enligt Jan, att om ingen skapar värdena i kärnan, eller vårdar dess andra kvaliteter, blir resultatet utspridning. Markvärden och transaktionskostnader (kostnader för att använda marken) gynnar utspridning och vad blir då stadskärnans roll, om inte en sorts transportapparat som faktiskt har svårt att definiera sin roll? Givetvis är det billigare att bygga i utkanten av staden än i Centrum.

Enligt Jan finns idag bara ett svenskt snabbväxande storstadsområde och det är Stockholm. Ser man Stockholm, Solna, Nacka, Sollentuna och Sundbyberg som en stad, så har den vuxit med 42 procent sedan 1980. Göteborg har vuxit med 24 procent. De fem Stockholmskommunerna har idag 1,2 miljoner invånare och Göteborg 535 tusen invånare och då ligger de fem Stockholmskommunerna samlade på en betydligt mindre yta än Göteborg. I Göteborg har det handlat om regionförstoring snarare än förtätning.

Vad är då roten till otätheten? Enligt Jan är de bakomliggande faktorerna infrastrukturen, modernismen och bilismen. De ”elektriska kommunikationerna” gjorde en utspridd stad möjlig. Industrierna växte upp i avlägsna stadsdelar och följden därav blev onödigt långa spårvägsresor. Det blev sedan huvudproblemet för staden. Den byggdes för låg befolkningstäthet och otät kollektivtrafik, men den låga tätheten öppnade för dålig trafikservice och det enorma genombrottet för bilismen på 1950- och 60-talen. Som en följd härav började förorterna växa okontrollerat, då en stor del av innerstadsbefolkningen flyttade ut i förorterna, vilket ledde till en urholkning av skattebasen i de centrala städerna och ett socialt och ekologiskt ohållbart samhälle. Dessa tendenser har enligt Jan aldrig mattats av.

Det blev efterhand Kungsbacka som växte snabbast. 1975 passerade Kungsbacka Göteborgs centrum befolkningsmässigt, vilket skapade ett ytterst transportberoende samhälle. På 90-talet började dock Göteborg att växa igen, men det var Lundby, Örgryte och Krokslätt/Mölndal som växte mest medan SDN Centrum inte vuxit alls. Jan säger att han brukar kalla Göteborg för ”Staden som alltid växer någon annanstans (än i de centrala delarna)”. Han anser att det är ett anmärkningsvärt faktum hur litet den enorma otätheten uppmärksammats och inte sällan till och med missuppfattats, vilket sannolikt gör att vi missförstår vilka utmaningar vi står inför. Han föreslår att man ska bebygga Heden med ett stort antal bostäder, vilket i sin tur skulle leda till en meningsfull utbyggnad av kollektivtrafiken.

Idag bygger Stockholm mer än dubbelt så mycket bostäder varje år, på en yta som är cirka hälften av Göteborgs. Malmö är nu 59 procent tätare och Stockholm mer än 300 procent tätare än Göteborg. Den starka tillväxten i Stockholm, som i hög grad beror på förtätning istället för regionförstoring, är både logisk och resultatet av bättre använda resurser. Göteborg har lång väg att gå för att komma upp i samma täthet och parat med segregationen som bara tycks förvärras, kan man konstatera att det finns många utmaningar för politikerna att arbeta med. Vi är nog många som hoppas att de ska ta tag i dessa och på sikt göra vår sköna stad litet mera tät!

Kristina Sandström